Om teckning

Jag har ritat mig genom livet. Jag är minst sagt fascinerad av detta uråldriga förhållningssätt till seendet. Så enkelt, så direkt, det behövs endast ett mindre block i fickan, en liten blyertspenna och ett stort suddgummi! Och det följande tecknandet ökar genast närvaron i livet med några tusen procent.

Jag ritar av en nyfikenhet. Jag ritar för att försöka förstå ett liv som är obegripligt men ändå så visuellt rikt att det räcker och blir över för mitt enda liv.

För mig står tecknandet på flera ben. Ett där jag ger mig fan på att teckna mig igenom något, för förståelse och, åtminstone för ett litet tag, bemästrande av det jag har för ögonen. 

Ett annat är någon slags lustfylld undersökning av varseblivningens mysterier vilka ger mig märkliga resultat (som varför blir en teckning på många sätt oftare mer lik det man ritar av om man hindras att se på papperet när man ritar?)

Jag funderar ibland också  på hur svårt det är att få kongruens mellan var pennan är på papperet jämfört med var ögonen är på det jag ritar av. ( För mig är blicken en liten, liten bit framför pennan, som alltid är något efter. Det går inte att ”köra” ikapp! Är det önskvärt eller egalt?) 

Jag pratade en gång under en resa med en taxichaufför. Han menade att en riktig konstnär är en som i trafikens gytter ser en Mercedes bakifrån och sen ett halvår senare exakt kan återskapa både bilen och situationen i en teckning. Det kan inte jag. När jag ritar ur minnet dras jag mot urvattnade tecken, i det här fallet en ”bil” från sidan, två hjul och en vag karossprofil. Jag gör då ett extremt svagt tecken för bil, jag är alltså enligt taxichaufförens värderingar ingen riktig konstnär.

Men jag menar att teckning inte är någon uppvisning i grad av minne. Det handlar om ett möte med något, att bryta ner kommunikativt bekväma tecken för att få klarhet i hur något egentligen ser ut. Och under arbetet inse att jag egentligen inte vet ett jota om någonting, men genom tecknandet startas verkligheten om. (Med det sagt har jag inte sett taxichaufförens riktiga konstnärs teckning, måhända är det en teckningarnas teckning?)

Samtidigt är det ingen tävling.  Jag kan endast fortsätta att förkovra mig. Hur mycket förmår jag se?